|
|
|
|
VärldsstatenMartinus pekar på att jordmänskligheten är indelad i många "statsmakter" eller "nationer", och att dessa precis som människorna har sin grad av själviskhet och osjälviskhet. "Nationerna kan sålunda liknas vid individer; de äger karaktär, kan vara moraliska eller omoraliska. Världens samlade nationer kan därför karakteriseras som ett samhälle, där de utgör de enskilda 'individerna'." Men till skillnad från ett vanligt samhälle saknar detta "samhälle" ett verkligt lag- och rättsväsen. Det har ingen regering.Människan tillhör enligt Martinus fortfarande djurriket till en viss grad. Djurriket styrs av "den största fysiska styrkan, de skarpaste tänderna, klorna och näbbarna. För jordmänniskornas del bestäms den djuriska positionen däremot av: den största hären och flottan, de bästa svärden, gevären, kanonerna, bomberna osv."
Makten är djurrikets största ideal. I ljuset av den nya världsimpulsens utstrålning skapas ett nytt gemensamt rike, där livsbetingelsen inte är makt, utan rätt. Denna nya påverkan underminerar de djuriska betingelserna. De mest humana staterna i världen närmar sig alltmer "rätten". Vi ser hur vissa stater i högre grad vänder sig mot en human, fredlig princip, och andra mot mer konfliktfyllda och krigiska vägar.
Vi människor bär mer eller mindre på ett nedärvt djuriskt medvetande. Det betyder att graden av nästakärlek som vi uppvisar framträder främst på de områden där vi vuxit bort från våra själviska tendenser. På samma vis är det med nationerna.
"Nationerna eller staterna utgör var för sig en enhet, besjälad med sina invånares ofärdiga medvetande och uppträdande". Martinus beskriver staterna som en slags levande väsen eller individer som har sitt folks ofärdiga och egoistiska natur.
Rättsväsendets uppgift hos en nation ska i bästa fall bistå "varje medborgare med hjälp och stöd enligt principen 'att göra rätt till makt'. Statsmakten är alltså det nuvarande mest påtagliga resultatet av 'den gudomliga skaparprincipens' ljusa utstrålning."
Motsvarande utvecklat rättsväsen finns inte mellan staterna. "Staternas inbördes förhållande grundar sig därför djupast sett på anarki. Därför har det blivit ett livsvillkor för staterna att var för sig upprätthålla ett alltöverskuggande militärväsen, en krigsberedskap med en alltutplånande döds- och lämlästningskapacitet."
Det har uppstått vissa steg mot ett överstatligt rättsväsen efter världskrigen, men ännu har organ som Förenta Nationerna liten verklig makt och styrka. Eftersom en stor och utbredd egoism fortfarande råder mellan staterna, så kan inte verklig fred bli en levande realitet.
Genom det lidande som staterna skapar sinsemellan, växer längtan efter en varaktig fred sig allt starkare bland människor. "Den jordiska mänskligheten består alltså av människogrupper som blir predestinerade till en gemensam karmautlösning."
Enligt Martinus är ett fullkomligt människorike under utveckling på jorden. Det finns "redan nu en stor grupp människor som är långt framme i sin utrensning av de djuriska anlagen i sitt medvetande och uppträdande." Med tiden blir alltfler människor fredsväsen.
I den framväxande världsstaten kommer affärsprincipen förvandlas till en kosmisk princip, med "samma värde för samma värde" och inte vara ett kamouflerat rofferi, som idag. Världens tillgångar kommer att ägas av alla världens människor. "Mänsklighetens ekonomiska situation kan endast förändras genom utveckling och inte genom någon som helst form av politik eller diktatur."
I världsstaten har alla världens stater en gemensam regering och polismakt, som skyddar mot alla former av statsegoism. Världsstatens uppgift kommer att vara att skapa lycka och harmoni för alla världens människor, och kommer att ledas av mänsklighetens främsta humanistiska väsen. Denna form av humanism kan inte utvecklas genom diktatur eller tvång.
Världsstatens största värde är den mänskliga arbetsförmågan. Människor kan arbeta med det som verkligen inspirerar dem, när de inte är löneslavar. Genom en verklig fördelningspolitik kan arbetstiderna minskas dramatiskt, till förmån för annan mänsklig utveckling och utbildning.
Världsstaten får ett internationellt gemensamt språk, som inte är ett nationsspråk. "I ett gemensamt språk har hela världen blivit till ett gemensamt fädernesland för alla människor oberoende av nationalitet, kultur och ras."
I världsstaten blir det mänskliga i människan rådande, genom människans gradvis utveckling och övervinnande av sin djuriska natur. "Den mänskliga naturen i människan är nästakärleken, visdomen, begåvning, kulminerande konstnärliga manifestationer av en hittills på jorden okänd upphöjd natur."
Under de kommande århundradena växer sig denna utveckling allt starkare, till dess att mänskligheten utgör ett gemensamt folk. "Jorden blir en vibration av förnuft och kärlek, en harmoni av intuition och salighet".
Läs mer om Martinus beskrivning av livet i världsstaten här
De 12 punkternaMartinus sammanfattade det bärande fundamentet för världsrikets struktur i kontakt med världsåterlösningens grundton, kärleken i 12 punkter.De 12 punkterna som PDF. Öppnas i ett nytt fönster: 12 punkter
|
|
|